Skolans digitalisering har varit ett hett samtalsämne de senaste åren. Somliga har till och med använt det som en förklaring till varför PISA-resultaten sjunkit, eftersom lärarna inte fokuserar tillräckligt mycket på ”kunskap”. Andra menar att utvecklingen annars hade blivit ännu sämre, och att elevernas motivation och kreativitet ökar när datorer och surfplattor kommer in i klassrummen. En sak som är säker är att skolans digitalisering är här för att stanna, för oavsett vem som har rätt om effekten är det idag ett faktum att sju av tio tvååringar i förskolan är internetanvändare, och i princip samtliga lågstadieelever. Även om långt ifrån alla får egna digitala verktyg genom skolan (en av tio elever på högstadiet har exempelvis datasal), blir skolan genom elevernas försorg digital vare sig skolledningen vill eller inte.
Vad tycker då eleverna själva om utvecklingen, och vad kommer den att få för konsekvenser? Ett faktum är att många redan har långt mycket bättre digitala kunskaper än sina lärare, och att skolans digitalisering därigenom riskerar att kännas mossig redan innan den ens är fullt ut implementerad. En illustration utgörs av frågan ovan (ställd till högstadieelever), där endast en liten del anser att skolan i dagsläget utnyttjar alla möjligheter som finns med de digitala verktygen. Ur ett elevperspektiv handlar detta främst om att de anser att skolmiljön inte i tillräcklig utsträckning understödjer nya sätt att lära ut och ta till sig kunskap, vilket de digitala verktygen i högsta grad möjliggör. Att bara dela ut datorer räcker inte – det krävs att skolan även är beredd att omdefiniera stora delar av undervisningen.
Konsekvenserna då? De närmaste åren kommer många företag och arbetsgivare få stifta bekantskap med en generation som haft smartphones sedan barnsben och vars informationslogik många gånger ser annorlunda ut än vuxenvärldens. De är kreativa och duktiga på att söka information, men kanske sämre än vi på att komma ihåg glosor. Dessutom har de ofta en annan syn på auktoritet, där inte personer utan nätverk är de främsta källorna till kunskap. Digitalisering och ny teknik upplevs sällan som cool i sig – däremot är det självklart att allt alltid ska fungera så smidigt som möjligt, och på så sätt blir den ändå ofta central. Toleransen mot långsamhet och ineffektivitet sjunker för varje ny årskull, oavsett om det handlar om att boka en Uber istället för att ringa Taxi, eller att lära sig om andra världskriget på Youtube istället för i de aviserade textböckerna. Om de befintliga lösningarna upplevs som för dåliga hittar unga helt enkelt på något bättre själva.
